Sommar!

Ett urval med sommarmotiv visas 15 juni - 16 september 2023

Ur kommunens konstsamling

Verkförteckning

1.      Thage Nordholm ”Älven”

2.      Felix Hatz ”Landsvägen”

3.      Bror Dahlqvist ”Afton”

4.      Harry Breiland ”Dansbanan”

5.      Hans Lindgren ”Vägen”

6.      Jan Stenvinkel ”Kust vid Kåseberga”

7.      Eduard Bechteler ”Svensk sommar”

8.      Hans Wigert ”Ko i Forsås”

Thage Nordholm (1927-1990)

Född den 7 juni 1927 i Kramfors, Gudmundrå församling, Västernorrlands län, död den 19 augusti 1990 i Stockholm, var en svensk målare.

Nordholm var son till skogsarbetaren Karl August Leander Nordholm och Märta Laura Helander. Efter att han arbetat några år som telegrafist studerade han konst vid några konstskolor i Stockholm bland annat vid Åke Pernbys målarskola, han fortsatte därefter sina studier för Ragnar Sandberg vid Kungliga konsthögskolan 1952-1957. Efter skoltiden bedrev han självstudier under resor till bland annat Frankrike, Spanien och Italien. Han debuterade i en utställning tillsammans med Bengt Hegethorn och Per Wåhlström på Lilla Paviljongen i Stockholm 1956. Separat ställde han bland annat ut i Kramfors 1957 som följdes av separatutställningar på God konst i Göteborg 1958 och 1967 och på Salong Birka i Stockholm 1959 samt på Prins Eugens Waldemarsudde 1983. Tillsammans med Erik Jansson ställde han ut på God konst 1959. Han medverkade i Nationalmuseums utställning Unga tecknare 1957 och Stockholmssalongerna på Liljevalchs konsthall 1958-1959. Nordholm räknas till en av de stora norrländska landskapsmålarna men han målade även porträtt och figurstudier. Han hade sin ateljé i Lappudden i Nordingrå.

År 1983 gav han tillsammans med Lars Guvå, ut boken Mitt Nordingrå och 1988 gav han ut Ådalens poesi i ord och bild Thage Nordholm och Pelle Molin med förord av Astrid Reichwald

En stor konstnärlig utsmyckning av honom finns i Gudmundrå församlingshem i Kramfors. Hans sista akvarell finns på Bollsta Folkets Hus. Från mitten av 1970-talet till slutet av 1980-talet samarbetade Thage Nordholm med textilkonstnären Gunn Leander-Bjurström. Efter förlagor av Nordholm vävde hon sju gobelänger, flertalet i stort format ca 2 x 3 meter och med motiv från Nordingrå. Väven Snölandskap hänger i församlingshemmet i Kramfors och väven Skidspåret hänger i Bollsta Folkets hus

Felix Hatz (1904-1999)

Född 6 oktober 1904 i Wien, död 30 mars 1999 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, var en svensk målare och grafiker.
Felix Hatz, som var av österrikiskt ursprung, kom som barn till Sverige och växte upp i Skåne. Han studerade vid Konstakademien i Stockholm 1928–1933, hos Aksel Jørgensen, Kunstakademiet i Köpenhamn 1934 och genom flera utlandsresor.

Felix Hatz tidiga måleri var influerat av Edvard Munch och bestod bland annat av expressiva landskap, blomsterstilleben och stadsmotiv. Från sommaren 1944 arbetade han i Söndrum, strax norr om Halmstad, i Stenhuggeriet, där han sommartid utförde många av sina mest betydande verk. Där blev han också nära vän med konstnärer inom Halmstadgruppen, samt Sven X:et Erixson och Knut Gruva.

Från 1950-talet arbetade han mera abstrakt, med rena färg- och formplan. En högt uppdriven färgkänslighet präglar både hans målningar och hans grafik. En del av hans verk har tydliga intryck av Monet eller Paul Cézanne, medan andra mera pekar i den riktning som Van Gogh arbetade.

Bror Dahlqvist (1899-1986)

Född 26 augusti 1899 i Skön, Västernorrlands län, död 28 april 1986 i Sundsvall, var en svensk målare.

Dahlqvist var huvudsakligen autodidakt men fick en viss vägledning av andra konstnärer. Separat ställde han ut i Sundsvall 1949 och han medverkade i ett flertal lokala samlingsutställningar. Hans konst består av landskapsbilder från Jämtland och Medelpad

Harry Breiland (1919-1951)

Född 15 december 1919 i Narvik, död 13 februari 1951 i Stockholm, var en svensk konstnär.

Han var son till privatdetektiven Harald Breiland och Olga Söderström samt bror till Curt Breiland. Breiland studerade vid Otte Skölds målarskola i Stockholm 1946-1948 samt för Simon Sörman vid Académie Libre och under studieresor till bland annat England och Norge. Tillsammans med Eric Hägglund ställde han ut i Sollefteå 1948 och han medverkade i grupputställningar på Rålambshof i Stockholm.

Hans konst består av figurer och landskapsmålningar från Ångermanland i akvarell eller olja.

Hans Lindgren (1934-1989)

Född 1934 i Gävle, död 1989, var en svensk målare och grafiker.

Lindgren studerade vid Signe Barths målarskola och Konsthögskolan i Stockholm. Bland hans offentliga arbeten märks en relief till Umeå sporthall samt utsmyckningen av en entré i kvarteret Nebulosan i Stockholm. Hans konst består av människor och natur i en stark kolorit. Lindgren är representerad vid Gävle museum.

Jan Stenvinkel (1933-1989)

Född 12 maj 1933 i Stockholm, död 24 augusti 1989 i Stockholm, var en svensk tecknare, grafiker och målare.

Han var son till fysikern och skolledaren, docent Gösta Stenvinkel, som tillhörde Långarydssläkten, och Elsa Sköld. Stenvinkel studerade för Endre Nemes och Torsten Renqvist vid Konsthögskolan Valand i Göteborg 1954–1957 och gjorde därefter studieresor till Spanien och Frankrike. Han tilldelades Göteborg stads kulturstipendium 1964 och Svenska statens större arbetsstipendium 1966–1967. Separat ställde han bland annat ut på Lilla ateljén i Stockholm, Galleri 54 i Göteborg samt i Strängnäs och på Gummesons konsthall i Stockholm. Tillsammans med Lars-Erik Ström och Leif Knudsen genomförde han utställningen Poetisk abstraktion som visades på ett flertal platser i Sverige och tillsammans med Ivan Rodell och Olle Ängkvist ställde han ut på Galleri Observatorium i Stockholm. Han medverkade i Liljevalchs Stockholmssalonger, Grupp västs utställning på Sveagalleriet och i ett flertal grupputställningar på Galleri 54 i Göteborg samt internationella utställningar i Paris och New York. Hans konst består av landskapsskildringar ofta från ett fågelperspektiv i olja, akvarell eller gouache. Som tecknare och grafiker illustrerade han bland annat Lennart Bloms diktsamling Ekotempel och Barbro Hörbergs Så kan du låta samt medverkade i Valands litografiportföljer 1956 och 1957.

Edvard Bechteler (1890-1983)

Edvard Bechteler (1890-1983)

Född 6 november 1890 i München, död 1983, var en tysk-svensk konstnär.

Han var son till Theodor och Elisabeth Bechteler och gift med Ruth Zachrisson. Bechteler arbetade först som svarvare och snickare, innan han inledde studier för Heinrich von Zügel och Max Dörner vid konstakademien i München. Han fortsatte sedan sina studier på egen hand under studieresor till ett flertal europeiska länder, bland annat Serbien, Albanien, Nederländerna, Italien och Frankrike. Han bosatte sig i Sverige 1933 och blev svensk medborgare 1943. Tillsammans med sin maka ställde han ut på Fahlcrantz Galleri i Stockholm 1936 och han medverkade i Ångermanlands konstförbunds vandringsutställningar och samlingsutställningar med Sveriges allmänna konstförening. Hans konst består av figurtavlor från det ångermanländska älvlandskapet med timmerflottarnas liv och arbete samt träskulpturer av djur.
De flyttade till Näsåker 1933, där paret uppförde och bosatte sig i "Villa Edelweiss" på Prästnipan. Edvard Bechteler var främst fascinerad av Nämforsen och målade ett otal målningar av forsen och den verksamhet som pågick runt den. Men när Nämforsen och forsarna omkring ödelades på grund av kraftverksutbyggnaden, övergick han alltmer till att måla och skulptera vilda djur. Edvard Bechteler skapade även den stora bronsbyst av Pelle Molin som tidigare stod utanför Pelle Molins stuga i Näsåker.

Hans Wigert (1932-2015

Född 8 oktober 1932 i Karlskrona, död 9 juli 2015 i Stavsnäs, var en svensk målare och grafiker.
Han var son till majoren Carl-Gustaf Wigert och Elsa von Reis och från 1962 gift med balettpedagogen Ann-Margret Louise Holmgren. Wigert blev moderlös strax efter födseln och en barnsköterska tog hand om honom i tre år medan hans far, som var pilot, arbetade. Han växte sedan upp i Djursholm då hans far arbetade för flygstationen Roslagens flygflottilj i Hägernäs. På grund av svårigheter med bland annat dyslexi kom teckning och idrott att dominera hans ungdom.

Wigert studerade en kortare tid på Konstfackskolan men avbröt skolutbildningen för att resa till Spanien och bedriva självstudier. När han återkom till Sverige studerade han konst för Staffan Hallström vid Gerlesborgsskolan 1959 och teckning för Bror Marklund samt måleri för Evert Lundquist vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm 1959-1965. Han gjorde också studieresor till Frankrike, Nederländerna, Italien och Spanien. Separat ställde han bland annat ut i Östersund och på Artoteket i Malmö samt Galleri Prisma i Stockholm. Tillsammans med Torsten Renqvist ställde han ut på De Ungas salong i Stockholm 1965 och han medverkade i grafiktrennalen på Nationalmuseum 1965 samt flera Stockholmssalonger på Liljevalchs konsthall. Han tilldelades Monica de Mayeres teckningsstipendium, stipendium från Sandrewstiftelsen, H Ax:son Johnsons stiftelse 1962, Kirunas stads kulturstipendium 1966 och i början av 1960-talet blev han den förste mottagaren av Bror Marklunds Grundsundastipendium. Grundsunda blev också under 30 års tid hans sommarviste för konstnärlig utövning.

Han gjorde sig känd som en av de stora samtida naturskildrarna i Sverige. Expressivt och knappt, nästan stiliserat, graverade han i torrnål eller målade naturintryck och människor, ofta stora huvuden med brutalt kantiga linjer, som uttryckte både ömhet och tragik. Han förknippades ofta med den norrländska naturen. Han utförde även porträtt, modellstudier, figurer och stilleben i en romantisk-expressionistisk stil med vissa impulser från Evert Lundquist.