Textil - ur konstsamlingen

Broderat

25 januari – 1 mars 2025

Här visas ett urval av kommunens textila konstverk. De utvalda verken är broderade och med applikationer. De tre konstnärerna, Anna Molin, Astrid Theselius och Anna-Lisa Odelqvist Kruse, är och har varit verksamma i Sollefteå.

Verkförteckning

1. Astrid Theselius - Hesekiel 47
   Applikation och broderi
   Utförd av Handarbetets Vänner, Maria Sundberg 1991
   
   
2. Anna Molin – Fenixia
   Maskinbrodyr 1989
   
   
3. Anna-Lisa Odelqvist Kruse – Röd fågel
   Broderi och applikation 1985
   
   
4. Anna Molin – Långdansen
   Maskinbrodyr 1987
   
   
5. Anna-Lisa Odelqvist Kruse – Solglitter
   Broderi och applikation 1966
   
   
6. Anna-Lisa Odelqvist Kruse – Mijas
   Broderi och applikation 1990
   
   

Anna-Lisa Odelqvist-Kruse – En pionjär inom sakral textilkonst

Anna-Lisa Odelqvist-Kruse (1925–2000) var en framstående textilkonstnär som specialiserade sig på kyrkliga textilier med religiösa motiv. Född och uppvuxen i Stockholm visade hon tidigt intresse för garner och tyger. Efter utbildning vid Högre konstindustriella skolan (Konstfack) inledde hon sin karriär vid Licium, där hon arbetade nära textilkonstnären Sofia Widén. Hon fortsatte senare som konstnärlig ledare och VD för AB Libraria, en av Sveriges främsta ateljéer för sakral textilkonst.

Anna-Lisa var en pionjär som förnyade den liturgiska textilkonsten med modern design och materialval. Hon skapade över 2000 kyrkotextilier, däribland 750 mässhakar och tio biskopsskrudar, ofta i handvävda ulltyger och med innovativ användning av färger som blått som alternativ till traditionellt violett. Hennes verk anpassades för att harmoniera med kyrkornas arkitektur och inkluderade altarbonader, kormattor och utsmyckningar för kyrkor både i Sverige och utomlands, exempelvis i New York, Paris och Köpenhamn.

Bland hennes mest kända verk finns två monumentala vävnader i Uppsala domkyrka: Korsets armar och fredsduvan i Fredens kapell och Det dagas i Finstakoret, där textilens struktur och färgspel reflekterar olika stämningar. Hon arbetade även med profana textilier, inklusive väggstycken och kollage i applikation och broderi för offentliga miljöer som banker.

Anna-Lisa Odelqvist-Kruse bidrog till att förena traditionellt hantverk med modern konst och skapade textilier som berättar om tro, skönhet och förnyelse. Hon fortsatte sitt konstnärliga arbete fram till sin död 2000, och hennes arv lever vidare i de många kyrkor och offentliga miljöer där hennes verk fortfarande används och uppskattas.
Vid hennes jordfästning i Lidingö kyrka bar officianten en gyllene korkåpa som hon formgivit. Hon är gravsatt på Sollefteå kyrkogård.

Anna Molin – Konsten att återbruka

Anna Molins (1944-) allra första utställning hölls i Sollefteå konstförenings regi, och nu – 50 år och otaliga utställningar senare visar vi här två av hennes verk och vi får en inblick i en konstnärlig resa som präglas av en ständig nyfikenhet inför materialens möjligheter.

I denna utställning visas två maskinbroderade verk, som den magnifika "Fenixia", där en blå Fågel Fenix flyger genom himlen över en stad med gyllene torn och kupoler som glimmar som i Tusen och en natt. I det andra maskinbroderade verket dansar lekfulla figurer i ”Långdansen”.

För Anna Molin är tålamod inte bara en nödvändighet utan också en källa till inspiration. Upprepningen i hantverket, den meditativa processen att sy, virka och väva, är en del av skapandets glädje. Hon fascineras av det som andra ser som skräp och lyckas med små medel skapa något storslaget.

Jeans är ett av Anna Molins signaturmaterial. Uppsprättade sömmar, hällor, knappar och de karaktäristiska färgskiftningarna i denimblått får nytt liv i hennes verk. Hon minns hur hon en dag satt och sprättade jeans och plötsligt såg skönheten i högen av avklippta trådar. Denna skönhet blev till konst, där till synes enkla rester förvandlas till böljande landskap, där vattnet skapas av jeanssömmar och himlen av tunna indigoblå trådar.

Men det är inte bara jeans som återbrukas. Anna Molin är en upptäcktsresande bland textilernas förlorade världar – gamla kritstrecksrandiga kavajer, blusar med vackra knappar och små pappsländor från vävstugan, fortfarande insvepta i trådar, blir byggstenar i hennes verk. Varje detalj har en historia, och varje material bär spår av sitt tidigare liv.

Anna utbildade sig på 1960-talet vid Handarbetets Vänner, Nyckelviksskolan och Textillärarseminariet. Hon har därefter haft ett flertal utställningar i främst Sollefteå. Anna är också en av brodöserna som skapat Sollefteå Tapeten, i Sollefteå Hemslöjdsförenings regi.

Astrid Theselius – En resa i sakral konst och vardagliga ögonblick

Astrid Karin Margareta Theselius (1927–2019) var en svensk konstnär vars skapande rörde sig mellan det sakrala och det vardagliga, det formstarka och det intima. Med en utbildning i dekorativ målning vid Konstfack (1947–1949) tog hon tidigt plats på Sveriges konstscen och deltog i prestigefyllda utställningar som Nationalmuseums "Unga tecknare". Theselius är idag representerad i Nationalmuseums samlingar.

Astrid, som alltid kallades för "Tesse", fördjupade sig i sakral konst, där hon med ett unikt visuellt språk bidrog till det liturgiska rummet. Hennes glasfönster, kyrkotextilier och utsmyckningar, till exempel i S:ta Eugeniaförsamlingen i Stockholm och Gränna kyrka, är tydliga exempel på hennes förmåga att förena tradition och modernitet. Tillsammans med sin make Pär Andersson genomförde hon flera gestaltningsuppdrag för kyrkor, bland annat i Umeå stadskyrka, Heliga Ljusets kyrka i Torvalla och Backens kyrka i samarbete med Handarbetets Vänner.

Hennes konst karaktäriseras av en harmonisk balans mellan det andliga och det estetiska. Den sakrala bildens rena linjer och starka symbolik återkommer i hennes textilier, där screentryck och applikationer med broderi bär spår av både hantverksskicklighet och innerlighet.

Samtidigt speglade hennes konst också en vardag fylld av musik och familjeliv. En musikalitet som tydligt finns i hennes bilder. I sitt hem i Djursholm, skapade hon akvareller och målningar som fångade vardagens flyktiga men betydelsefulla ögonblick. Tesse, som också var en talangfull pianist, tog ofta plats vid flygeln, där Chopin, Beethoven och Bartók fyllde hemmet.

Som mor till fem barn gav hon först familjen sin tid och energi, vilket gjorde att hennes konstnärliga karriär tog verklig fart först när barnen lämnat hemmet. I köket hänger fortfarande ett av hennes målade verk utanpå fläktkåpan som var av trä, med den humoristiska och självreflekterande texten: "Men då kvällen faller på har hennes flitiga händer ej utfört något arbete av bestående värde."

Astrid Theselius konst är ett vittnesmål om en konstnär som levde med ena foten i vardagen och den andra i det sakrala, och som gav båda dessa världar en tidlös och personlig röst